


Kära lilla pappa vart tog du vägen hen?
Jag SAKNAR dig så mycket när får vi ses igen?
Min sorg är så förtvivlad, så fruktansvärd tung, du gick bort för fort, så alldeles för ung.
Jag sörjer dig lilla pappan min, jag gråter och gråter. Jag önskar dig pappa att du livet får åter.
Jag önskar mig dig som en orb, som kan ge svar på mina frågor och ta bort min förtvivlade sorg.
Hur mår du uppe i skyn lilla far? Visste du att dom var räknade dina dar?
Dina hender, ditt hår och ditt skratt ska jag minnas som den finaste skatt. Vi har samma tummar och gröna ögon du och jag, om det blir jag påmind var endaste dag.
Jag älskar dig så högt lilla pappan min, ingen annan pappa i världen kan nånsin bli så fin, som DU!
Till alla som undrar hur man kan blogga om livet kommer förklaringen här: Det jag skriver går till rymd och sfär, där min pappa svävar och tittar ner och ser att livet är fint trots att han inte ser.....