fredag 27 november 2009

Pappa?!




Kära lilla pappa vart tog du vägen hen?
Jag SAKNAR dig så mycket när får vi ses igen?
Min sorg är så förtvivlad, så fruktansvärd tung, du gick bort för fort, så alldeles för ung.
Jag sörjer dig lilla pappan min, jag gråter och gråter. Jag önskar dig pappa att du livet får åter.
Jag önskar mig dig som en orb, som kan ge svar på mina frågor och ta bort min förtvivlade sorg.
Hur mår du uppe i skyn lilla far? Visste du att dom var räknade dina dar?
Dina hender, ditt hår och ditt skratt ska jag minnas som den finaste skatt. Vi har samma tummar och gröna ögon du och jag, om det blir jag påmind var endaste dag.
Jag älskar dig så högt lilla pappan min, ingen annan pappa i världen kan nånsin bli så fin, som DU!

Till alla som undrar hur man kan blogga om livet kommer förklaringen här: Det jag skriver går till rymd och sfär, där min pappa svävar och tittar ner och ser att livet är fint trots att han inte ser.....

3 kommentarer:

  1. Gud vad jag älskar dig och hur rörd jag blir av dina ord om din pappa. Nu saknar jag min pappa med...

    SvaraRadera
  2. trodde jeg ikke skulle gråte i dag men der tok jeg feil gitt....

    SvaraRadera
  3. Kjære, kjære vennen min. Jeg har så vondt av dere og den sorgen dere kjenner. Jeg kan ikke si det blir lettere for tomheten vil dere alltid ha men husk dere har noen rundt dere som er utrolig glad i dere. Jeg elsker mine nieser og lider med dere, stor klem fra tante.
    PS. kan du kjenne jeg holder rundt deg kjære

    SvaraRadera